Många dagar utan internetuppkoppling och känner jag mig så rastlös. Tänk att man är så beroende av att få komma ut på nätverket och varalite ”social”

Vi har iaf kommit fram ordentligt. Flygresan med Sarah gick bättre än förväntad. Har ställt mig in på det värsta och att hon kommer att skrika hela vägen och folk kommer att avskyr oss. Men så blev det inte, hon gjorde sig omtyckt och sov i princip hela vägen. Många ville komma fram och hälsade på henne både på Arlanda och i Istanbul där vi mellanlandade. Tyckte nästan att flygresan gick mkt snabbare när man reser med barn då man var upptagen hela tiden. Lättare att resa med en sånt litet spädbarn än barn som kan krypa och gå för då kan de inte sitta still. Men med ett sådant litet spädbarn som Sarah så sover de ju hela tiden. Rekommendera stark för de som ska ut och resa att ta med amningskudde i väskan då man kan lägga barnen istället för att bära hon/han hela tiden.

Väl framme har vi fått många släktbesök. Alla har väl hört talas om att vi har fått en liten sötis och ville komma och titta på henne. Och såklart visar vi stolt upp vår henne. Nu har det gått en vecka sen vi kom men det strömmar in folk fortfarande så att jag är nu ganska less. Får visa upp Sarah och sen springer in i vårt sovrum igen. Inget ide att jag sitter kvar där för jag fattar ändå ingenting vad de snackar om haha

I förrgår kom en gammal kvinna som skulle vara en god vän till min svärmor. Hon var tydligen en ”barnmorska” som hjälpte henne att förlösa alla nio barnen hemma som hon fick vilken inkludera min älskling också. Tanten knallade hon in i vårt sovrum då Sarah låg och sov medan jag var i köket. Hon höll i Sarahs båda händer och lyfte upp henne. Lämnade hela hennes kroppvikt på de små armarna. Mitt lilla hjärta skrek så att hon nästan höll på att dö. Jag blev jävlig sur på kärringen. Igår kom hon hit igen och jag lämnade inte mitt lilla hjärta ens en liten sekund.

Mina svärföräldrars lägenhet är just nu under renovering och
vi vill inte bo där när Sarah är så liten. Massa målning och tapetsering kan ju
vara skadlig för spädbarn så vi hyrde en lika stor lägenhet och flyttar hela
tjocka familjen hit. Lägenheten är en fyrarummare med en stor vardagsrum och
fyra olika balkonger.  Alla är så
flexibla och sover var som helst. Vissa samsover och andra på soffan. Själv har
jag varit lite eko och önskade mig ett eget då jag kan fly från alla ibland. Är
inte van med så här mkt folk.

Den familjen som jag har här är helt underbara. Speciellt min svärmor som är så omtyckt av alla. Hon lagar världens godaste mat vilket kommer att få mig att gå upp ännu mer i vikt medan vi är här. Det är så svårt att gå ut på promenad själv. Jag tror att jag hittar många stället här. Har ganska lätt att komma ihåg sånt, men folk är väl orolig för mig. De kanske tror att någon kommer att kidnappa mig? Eller kanske nån försöker lura med mig nånstans för jag är väl ganska lättlurad (?) haha..

Livet här är helt klart mkt annorlunda än vad det är hemma i sverige. Alla är ju släkt med varandra känns det som. Samtidigt så liknar deras kultur det thailändska så det inte så svårt för mig att anpassa när jag är här. Här lever man tillsammans som en stor familj. Grannar, farbröder, kusiner och alla man känner är man släkt med.  Många kvinnor här gömmer sig bakom slöjan, men samtidigt så många som är utan. Landet har förändrats och är öppen för förändring till det bättre. Men jag kan fortfarande bli klok på varför man vill bära slöjan. Själv tycker jag om att visa upp mitt hår oavsett hur slitit den kanske ser ut vissa dagar. Mina svägerskorsäger att de har självman vela bära slöjan men på någotsätt så känns det ändå som att männen ligger bakom det hela.

Sitter tillsammans med mina svärföräldrar och alla svåger.  Har just kommit hem från och hälsade på min älsklings moster och hennes familj. En händelserik besök, men jag orkar tyvärr inte skriva om det nu så det få tyvärr vänta tills imorgon :) Saknar er alla där hemma! Kramisar!