Efter att har burit ett barn i nio månader och sen fött barnet är det svårt att känna igen mig själv. Kroppen har ju trots allt gått igenom mycket. Den sväller, saker förflyttar på sig och blir oigenkännsliga. Visserligen har jag goåt ner de kilona som jag har gått upp. Men nu verkar det som att jag dra på mig några kilo igen! När man ammar en liten bebis blir man ju hungrig HELA tiden. Dessutom är jag ju matglad. Allting är ju så himla gott. Det gör saker inte bättre det heller. Försöker gå ut på promenader så ofta vi kan men kroppen orkar inte alltid. Inte nog med att jag har dålig kondition så klarar inte magen och benet heller av alltför långa prommisar. Det känns som molnande värk i magen då livmodern dra ihop sig och återgå till den ursprungliga storleken. Dessutom har jag värk i bäckenet precis som jag hade under graviditeten när jag har gått/stått hela dan.

Att lämna lill tösen hemma och springa till gymmet är tyvärr än så länge inte något altenativ. Bara tanken få mig att bli ledsen. Man vill ju inte direkt lämna ifrån sig en sju veckor gammal bebis bara för att spendera något svettigt träningspass ( det har jag aldrig vela göra innan heller ) Och dessutom undra hela tiden hur lilla tösen mår. Är hon hungrig? Ligger hon och sover? Eller gråter hon kanske? Att man ska vara orolig hela tiden. Det lär man väl bli resten av livet också...