Det gillar vi...          

... när Sarah tittar på barnkanalen med moster Tarja

..med Lokeo och Jennie. Vi tittade på thai komedi film och mycket skratt blev det. Sushi passade perfekt till en kväll som denna. Första gången tjejerna fick smaka på det Lokeo tyckte inte om det, men Jennie tyckte att det var gott. Tror att sushi är nånting som man antingen gillar den JÄTTE mycket eller så tycker man att den är asäcklig. Vet inte var man kan beställa sushi här i stan. Men när man är ute och reser är sushi absolut ett måste. Speciellt sushi bar där det finns hundratals olika sorter att välja bland. Men här hemma få man ordna egen hemma gjorda :)

Här är en av mina absolut favoriter. Kanske för att jag älskar gravad lax?

Resultatet:

Tog en tidig prommis med vagnen i det fina vårväder fast det blåste en hel del. Avslutade vår prommis med att handla lite sallad till lunch på ICA. Sarah sov bra i vagnen så att jag hann även in på HM och provade en kavaj. Tänkte ha den när vi åker ner till Libanon :)

Nu ligger Sarah och sussar sött. Dags för mig att ta en liten tupplur jag med.

Drygt en månad kvar tills Sarah ska få träffa sin far tjocka släktingar. Det kommer att bli så rolig. Jag har ju själv varit där två gånger. Alla gånger har varit lika spännande. Allting är ju så annorlunda. Hur folk lever där. Deras kultur. Ja, allt egentligen. Och babyboom verkar det även vara den här gången. En av mina svägerska är gravid i femte månad med tvillingar. De har kunna se att det är en pojke, men den andra är fortfarande ett frågetecken. Fast jag tror faktisk att det är en flicka. Eller jag hoppas att det är en flicka.  Vi har därför beställt bebis overaller åt dem. En i svart och en i brun. Och de har kommit idag. Super fina är de också :)

Och en annan har också en bebis men hon nån månad äldre än Sarah. Den tredje svägerskan fick nyligen veta att hon är också med barn. Tydligen så brukar man inte vänta med att berätta om graviditen där borta. Man dela glädje med sina nära och kära så fort man få själv veta. Själv hade jag eller jag har valt att vänta tills den kritiska tiderna är över. Men det är som sagt annorlunda där borta.

Har varit på jakt efter lite kläder i storlek 62 som Sarah kan ha på sig när vi är på resande fot. Man orkar inte springa runt där borta. Lika bra att ta med sig för mkt än för lite. Hittade två pyjamas på Kappahl och dessutom har de 30% rabatt på hela köpet. Tänkte unna mig med nån byxa men min lilla tös ville inte att mamma ska vara fin. Så det blev inga byxor för min del.

När vi kom hem satte jag mig ner och beställde lite kläder från HM istället. Hittade amningstoppar på deras hemsida som man inte kan köpa i butiken här i stan. Och då passade jag på att beställa lite andra plagg både till mig och lilla tösen också. En lång lista blev det. Men det var faktisk jätte länge sen jag unnade mig själv lite kläder. Gillar inte riktig att köpa kläder till mig själv. Och speciellt inte och prova dem. Och nu känns det ibland omöjlig att gå på stan och prova kläder i lugn och ro. Få vänta tills lilla tösen blir lite äldre först :)

Inte nog med det hann jag även fixa och dona lite hemma. Mitt hem håller på förfalla och jag har bara skjutit upp det. Enda nackdelen med våren är att man ser damm överallt. Hur mkt man än putsa så återgå till det vanliga danefter. Skönt med vinter då man inte kan se dem och behöver inte damtorka lika ofta. Nu återstår ju fönster som behöver också putsa. Det få man väl ta nån dag då det är fin väder. Gick också igenom Sarahs garderob. Tog bort de små kläder som hon inte längre kan använda och plocka fram de kläderna som man tror att hon kan använda när vi är i Libanon. Lika att börja plocka fram dem nu när man har lite tid över så slipper man göra det i sista sekunden. Då lär man säkert också glömma hälften. Jag är en kontrollfreak när vi är ute och reser. Brukar packa väskorna lång innan. Blir irreterand om man glömmer massa viktiga grejer hemma. 

Äsch, nu bli det en lång och varm bad innan lilla tösen ska matas och förhoppningvis blir det en tidig kväll om hon så vill. God natt sov gott!

Efter att har burit ett barn i nio månader och sen fött barnet är det svårt att känna igen mig själv. Kroppen har ju trots allt gått igenom mycket. Den sväller, saker förflyttar på sig och blir oigenkännsliga. Visserligen har jag goåt ner de kilona som jag har gått upp. Men nu verkar det som att jag dra på mig några kilo igen! När man ammar en liten bebis blir man ju hungrig HELA tiden. Dessutom är jag ju matglad. Allting är ju så himla gott. Det gör saker inte bättre det heller. Försöker gå ut på promenader så ofta vi kan men kroppen orkar inte alltid. Inte nog med att jag har dålig kondition så klarar inte magen och benet heller av alltför långa prommisar. Det känns som molnande värk i magen då livmodern dra ihop sig och återgå till den ursprungliga storleken. Dessutom har jag värk i bäckenet precis som jag hade under graviditeten när jag har gått/stått hela dan.

Att lämna lill tösen hemma och springa till gymmet är tyvärr än så länge inte något altenativ. Bara tanken få mig att bli ledsen. Man vill ju inte direkt lämna ifrån sig en sju veckor gammal bebis bara för att spendera något svettigt träningspass ( det har jag aldrig vela göra innan heller ) Och dessutom undra hela tiden hur lilla tösen mår. Är hon hungrig? Ligger hon och sover? Eller gråter hon kanske? Att man ska vara orolig hela tiden. Det lär man väl bli resten av livet också...

Många är ute och njuter av det fina vädret vi har här uppe i norrland. Åker skoter, skidor, grilla korv och umgås med sina nära och kära. Hos oss har vi bara varit hemma och tagit det lugnt. Åkte en sväng ut i i det friska luften. Men promenader blev det iaf. Staden är folktomt och det är inte många man möter när man är ute på promenaden, speciellt inte på förmiddagar.

Förut kan jag inte fatta hur folk kan hela tiden snackat om sina barn. Man kan bli ganska less p¨å dem ibland. Men nu står jag ju  själv där. Blir inte less på mig bara. Man förstår inte denna känslan förrän man är själv där.

Det är så roligt att se hur sitt barn utvecklas. Och fort går det. Varje dag få man lära känna sitt barn. Vår lilla hjärtat är drygt sju veckor gammal och utvecklas redan på många sätt. Hon kan nu fokusera blicken. Tittar på oss när vi pratar eller skoja med henne. Svara oss genom sitt glada leende. Är mkt stadigare i nacken och kan hålla uppe sitt huvud några sekunder. Och hon växer varje dag. Man känner skillnaden då när hon föddes och nu. Ibland får man nästan kramp i armarna när man håller i henne för länge. Typ när man ammar henne.

Det går mkt bättre nu när vi är ute med barnvagnen. Napp behövs inte längre. Skönt att slippa det ändå. Nu har vi slutat försöka.  Som sagt, man lär ju känna sina barns behov. Varje dag upptäcker man något nytt hos dem. Älskar den här känslan. Jag är den lyckligaste!

Ibland orkar man bara inte höra...

...har vi haft massa besök och mys. Först kommer Stina och hälsade på och gjorde ett intervju med mig till hennes skolarbetet. På eftermiddag kommer Ann och vi unnade oss med hemmagjorda sushi. Gott var det så att vi nästan behöver rulla fram.

På kvällen åkte vi ivög och hämtade upp mamma och Tarja sen begav vi oss ut i det friska naturen. Sen njöt vi av en god middag tillsammans.